Herrarnas Herre, härskaren över jordens kungar

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Fredrik Lignell
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/herrarnas-herre-harskaren-over-jordens-kungar-arde4

Ef 1:18-23

Paulus skriver till kristna i Efesos, en av antikens stora städer. Här lever en församling i minoritet i en kultur präglad av frågor som rör makt. Efesos var ett politiskt maktcentra. Här etablerade kejsaren i Rom en hub där hans makt visades upp. Efesos var också ett religiöst maktcentra. Det är in i denna smältdegel av olika intressen och maktkamper Paulus skriver sitt brev. Han gör som på flera andra ställen: Han målar Jesus så vackert det bara är möjligt.

Det är urkyrkans absoluta uppfattning att maktbalansen ändrades totalt när Jesus dog och uppstod. Jesus är inte endast Herre över församlingen eller “mitt liv”, utan också över allting annat.

Den uppståndne Jesus från Nasaret är krönt med all makt. Han står högst i rang i hela kosmos, över alla andemakter och demoner, över allt mörker och elände. De krafter som försöker dra människan i fördärvet är besegrade och överträffade av snickarsonen från Nasaret. Men också över alla jordiska herrar och makthavare. Att bekänna Jesus som herre är därför att säga ja till Honom, men också — när lojaliteterna blir en konflikt — att säga nej till andra kungar och herrar.

Så vi gör inte Jesus till Herre, utan upptäcker och brister ut att Han varit det sedan uppståndelsens morgon.

Fil 2:7b-11

Alla knän ska böjas, i himlen, på jorden och under jorden!

När Johannes inleder sin bok Uppenbarelseboken framträder Jesus återigen som den främste, den med reell makt. Han är det trovärdiga vittnet, förstfödd från de döda och härskaren över jordens kungar (Upp 1:5).

Jesus och Pontius Pilatus. Pilatus sitter där med hela den romerska makten i ryggen. Tänk dig en kringvandrande predikant utan resurser med tolv kompisar som går från by till by. De bor i ett land stort som Småland och reser aldrig därifrån. Predikanten skriver inga egna böcker, och nu är han tillfångatagen och kedjad. Han står med bakbundna händer inför en härskare med obegränsat med resurser och säger: "Du har ingen makt som du inte fått av mig."

Antingen är det en fars, ett skämt, eller också ser Jesus något ingen annan ser.

Upp. 19:11-16

På palmsöndagen red Jesus in i Jerusalem på en åsna. Åsnan är tecknet på fred och frid. Han kom som en fridens furste. Nu, i Upp 19, kommer Jesus ridande på en häst. För samtida läsare var det en tydlig bild av en krigare.

Han kallas ”Trovärdig och sann”. Samtidigt är det ingen som känner hans namn. Det är ett sätt att säga: han står inte under någon annans kontroll. Han ägs inte av någon annan.

Jesus kommer rustad till strid, men det utspelas aldrig någon egentlig strid i texten. Varför är det så? Jesus har redan vunnit seger. Hela NT påminner gång på gång att det skedde då Jesus dog på korset. ”Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus.” (Kol. 2:15)

Jesus ger sig inte in i en strid med ondskan som liknar en boxningsring. Han kommer som den som redan segrat. Nu ska domen förverkligas, vilket också sker.

Hans mantel är redan när han rider ut doppad i blod. En Gud som är allsmäktig och sitter oberörd i himlarymderna, men saknar medkänsla och barmhärtighet är i själva verket impotent. Kungars Kung har sitt eget blod på kläderna. Det är smärtornas man som sitter på tronen.

Han är herrarnas Herre, alltså den som står över alla jordiska makthavare. Som herrarnas Herre ska han göra slut all ondska och alla makter, dessa som redan är besegrade genom hans död på korset (Upp 17:14) Varje övergrepp, varje gränslös makthavare, allt ska en dag vägas i Jesu händer. Alla som har getts makt ska se Herrarnas Herre i ögonen — Han som använde makten f...