Den förlorade sonen

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Fredrik Lignell
Så älskade Gud
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/den-forlorade-sonen-ar6d4

Luk 15:11-32

Det Jesus målar är inte en flummig idé om att det inte finns något rätt och fel. Han säger inte att dessa människor, syndarna och tullindrivarna, egentligen gjort rätt, eller att inget egentligen spelar någon roll. Nej, han målar bilden av syndens konsekvenser, men också av barmhärtighetens konsekvenser. Han beskriver hur Guds barmhärtighet och upprättelse alltid väger tyngre än det människan gjort sig skyldig till.

Att komma till sig själv

All djup omvändelse och andlig erfarenhet sker med oss själva, inte utom oss själva. Frisk andlighet distanserar oss inte från vårt inre, utan för oss i kontakt med vilka vi djupast är. Sonen kommer till besinning, och det uttrycks av Jesus som att han kommer till sig själv.

Syndabekännelse förminskar inte en människa, utan tvärtom: det är då man återfår sin värdighet som människa.

Att lockas av Guds godhet

Sonen sitter inte i svinstian och får en rykande predikan om Guds vrede. Han får inte höra om Guds dom eller om helvetet. Nej, det han slås av bland grisar och fattigdom är hur god Fadern är. Han minns att till och med tjänarna, drängarna och pigorna på gården, har det bättre än han har det. Fadern är god och generös. Han behandlar ingen hänsynslöst. Det är den insikten, inte vreden, strängheten och hoten, som får den yngre sonen att återvända hemåt.

Mer godhet än man kan ana

Han som förslösat allt får sin ställning och sin bortslösade storhet tillbaka.

Ps 71:18-21

Vi tänker ibland att synden, friheten från Gud, ska göra oss större. Att vi krympt av kristen tro, och när vi distanserar oss från Gud blir vi mer oss själva. Men det är Han som ger oss vår storhet tillbaka. Det är han som får oss att räta på ryggen igen och bli det vi var tänkta att bli.

Att förenas med Jesu intressen i världen

Det står om Jesus att han sände ut sina lärjungar för att predika, be för sjuka och befria människor. Han sände dem två och två ”till varje stad och plats dit han själv ämnade sig” (Luk 10:1). Varför då? Vore det inte bättre att sända lärjungarna dit han själv inte hann gå? Att vittna om Guds godhet sker alltid i samarbete med Jesus själv. När vi börjar berätta om att Gud är god på skolan, caféet, i lunchrummet, på släktmiddagen ska vi upptäcka att Han redan är där.

Vi ber ibland som om Gud behövde upplysas om nöden i världen. Det är tvärtom. I bön blir vi varse det som tynger Hans hjärta hela tiden. Fariséerna och de skriftlärda hade missat Guds godhet, barmhärtighet och förmåga att upprätta en människa. Det vi behöver höra i dagens text är: Gud är god. Han ger inte upp med en enda syndare. Han finns redan i världens mörkaste hörn och verkar i godhet och barmhärtighet. Att smaka den godheten driver oss att förenas med det Jesus redan håller på med i Skäggetorp, Ekholmen, Bangladesh och Jordanien.

=== För samtal ===

• I predikan hör vi att Guds barmhärtighet alltid väger tyngre än synden. Är det lätt att tro på i andras liv? Är det lätt att tro på i ditt eget liv?
• Människans omvändelse föds i mötet med att Gud är god, snarare än att Han är sträng och arg. Håller du med om det? Vilken är din egen erfarenhet?
• Gör det någon skillnad att tänka att Jesus redan är på plats i din vardag för att hjälpa dig vara ett vittne? Vad gör det med din frimodighet? Vad gör det med ditt sätt att be?