Kulturförsvaret podcast Ove Sernhede

Kulturförsvaret podcast

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Ove Sernhede, sociolog, professor i socialt arbete och barn och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har också varit verksam vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande sedan 2013. Ove är nu föreståndare för forskningsprogrammet Mellan resignation och framtidstro. Ove växte upp i Göteborg och gick högstadiet i Gamlestadsskolan och därmed kom han att växa upp i en mångkulturell miljö. I skolan gick barn till arbetskrafts- invandrare som arbetade på varven, på SKF i Gamlestaden och på Volvo, där gick även barn från Kortedala och det egnahemsområde som Ove bodde i som också ingick i arbetarrörelsens samhällsbygge. Han idrottade, lyssnade på musik, främst jazz och blues, influerad av de svartas kultur som fascinerade honom. Efter sin utbildning vid universitetet ingick han i ett forskningsprojekt i London som undersökte hur de färgade soldater som blev kvar efter andra världskriget och de som flytt från de koloniserade länderna till Storbritannien påverkade musikutvecklingen efter kriget. Vi får höra om det och om flera andra forskningsprojekt som Ove lett och ingått i. Bland andra ett i Hammarkullen på 1990-talet där han följde en Hiphop-grupp och hur han relaterar det till dagens diskussion kring s.k. gangsterrap. Ove gör en knivskarp analys av ”orten” som begrepp och hur dess invånare stigmatiseras och hur några till slut lever upp till bilden andra skapat av dem. Hur staten, som tidigare var garanten för välfärdssamhället har dragit sig tillbaka så att kommuner nu lämnats att skapa relationer med privata ”aktörer” för att klara sina åtaganden. Hur samhällets problem från politiskt håll beskrivs som individens och ”hårda tag” ses som lösningen i stället för de sociala insatser som Ove och andra forskare och t.o.m. polisen pekat ut sedan länge. Ove: ”Kulturen är, som jag ser det språk, mänskliga uttryck. Den är kanaler för att uttrycka en samhällelig och en existentiell belägenhet. Det som gör kultur så intressant är att man kan läsa hela samhället genom kulturen. Det kan handla om klass, om etnicitet, om kön, om generation. Kulturen handskas ju med de här brytpunkterna och det är så viktigt att det lyfts fram och att vi tar det på allvar och jag tycker nog inte att politikerna gör det. Det är de redan gynnade grupperna som kommer till tals. De unga i marginalen är de som jag har ägnat min forskning åt, deras kulturuttryck. I stället för att bli irriterad på den kultur som de producerar så blir jag mer irriterad på att vi faller ut mot de kulturella uttrycken men tillåter den sociala verklighet som producerar de kulturella uttrycken, den ska vi inte röra. Om vi tar bort den sociala verkligheten så kvarstår de kulturella uttrycken, men de kommer att se ut på ett annat sätt.”