Ett annat, tystare Hongkong: Moa Kärnstrand, Kinakorrespondent

Utrikeskrönikan

Utrikeskrönika 18 mars 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hongkong, måndag.

Där stod de. Under vägbron utanför parlamentet, i det blå skenet från gatlyktorna. Svarta tröjor och kepsarna neddragna. Asfalten ångade i sensommarregnet, trumslag och rop ekade mellan skyskraporna. Jag duckade för flaskor och paket som hystades mellan människor. Det var ögonskölj för tårgasen, första förband och gasmasker. Ryggsäckar packades metodiskt.

Till slut lät de mig ta en bild. Maskerade, förstås. Inte ens deras föräldrar visste att de deltog i protesterna. Än mindre att de var här, bland de som förberedde sig för att ta strid mot polisen. Om det kom till det.

Varför våldet? Frågade jag. För att vår framtid står på spel, svarade dem. Vi är unga, - och så ska vår frihet tas ifrån oss, sa dem. Så ska vår stad tas ifrån oss, och vårt sätt att leva. Så såg de det.

Det var augusti 2019. Massprotesterna här i Hongkong nådde sin kulmen under den sommaren. Just den dagen demonstrerade två miljoner människor på gatorna. Den stora majoriteten på ett fredligt sätt.

Men många av oss kände redan då på oss att Hongkong närmade sig en brytpunkt.

Demonstrationerna hade börjat som en protest mot en ny utlämningslag, men vuxit – som en varelse med eget liv – till att handla om krav på demokrati och rättssäkerhet. Och om motståndet mot Pekings hårdnande grepp om Hongkong, en stad som varit en symbol för frihet.

Knappt ett år efter den där söndagen införde Peking hastigt sin säkerhetslag i Hongkong. Mycket snart tystnade motståndet. Sedan dess har det varit tyst. Flera hundra har gripits och många dömts.

Jag är tillbaka här för första gången sen 2019, under samma vägbro utanför Hongkongs parlament. Där inne diskuteras nu ytterligare en säkerhetslag.

Det är en förändrad stad som möter mig. Siluetten må se likadan ut och nattens glittrande ljus är lika förföriska. Men människorna är tystare, svårare att prata med, försiktigare. Priset för att stå upp är för högt nu, risken för stor. Ingen vet riktigt var gränserna går och då är det kanske lättare att låta saker vara.

En person jag möter beskriver det som att vanligt folk som då gick i demonstrationer, nu tillbringar helgerna med att åka över till Kina för att shoppa. De har blivit de medgörliga och opolitiska konsumenter som kommunistpartiet vill att de ska vara. Och av de som högljutt togs strid för Hongkongs friheter sitter många bakom lås och bom.

Det tycks som om dagarna då Hongkong var en enklav av frihet i utkanten av ett auktoritärt Kina, är förbi.

Moa Kärnstrand, Kinakorrespondent
[e-mail]