Väderförändringar skapar kaos i Grekland: Milan Djelevic, Stockholm

Utrikeskrönikan

Utrikeskrönikan 3 juli 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Stockholm, onsdag.

Precis hemkommen från en reportageresa i Grekland, sitter jag i den svenska skärgården och smälter intrycken.

Resan har gått i klimatförändringars och katastrofers tecken.

Jag har träffat människor som drabbats hårt av bränder, översvämningar, skyfall, skördebortfall…

En av dem Eleni.

I maj månad 2023 förlorar hon 90 procent av sin olivskörd.

När träden precis börjat blomma, slår hagelstormen till. Och så skyfall på det.

Senare samma år brinner det i hennes odlingar. Stora arealer. Ett förlorat år.

När 2024 gryr, hoppas Eleni på ett normalt Halkidiki-år, där natur och människor är i samklang.

Men i maj händer det igen.

Skyfall, hagel – och hela skörden förstörs. De sköra blommorna på olivträden har inte en chans mot naturens raseri.

Eleni sörjer skörden, förstår sig inte på vädret längre – men hennes kärlek till olivträden är stark.

De är som hennes barn och hon kan inte överge dem.

De måste tas om hand.

”Vet du att träden sjunger?”, säger Eleni när vi pratar. ”Dom sjunger och dom äldre trädens sång är annorlunda mot dom yngres.”

Eleni har spelat in.

Jag får lyssna och det handlar om frekvenser som omvandlats till ljud.

Eleni har tagit fasta på uppfinnaren Nikola Teslas teorier om att allt och alla kommunicerar via olika frekvenser… så även Elenis olivträd, varav många är 2000 år gamla.

Vad man än tror om Teslas frekvenser eller olivträds sångförmågor, så går det inte att ta miste på Halkidikis starka koppling till dom uråldriga olivträden.

Jag träffar andra farmare, Halkidikibor, pensionerade odlare. De talar alla om olivträden som deras nära, deras kära.

Det är både fascinerande och berörande.

På den näst största grekiska ön Evia träffar jag 50-årige Vangelis Georgantzis, som sedan barnsben bott på ön och i vuxen ålder arbetat med och försörjts av öns största resurs – pinjeträden.

För Vangelis är pinjeträden hem och barndom, men också familjeförsörjning, pengar till barnens universitetsutbildningar, till ett rimligt gott liv på ön.

2021 brinner alla hans träd upp – han och familjen förlorar sin försörjning. Tillsammans med ytterligare 500 familjer på ön.

Den rekordheta sommaren 2023 i Grekland kämpar tusentals brandmän och lokalbor mot eld och lågor, som sveper fram över landet.

Först i slutet av september mattas värmen, bränderna minskar i omfattning.

Då händer något helt annat – som vore det en förbannelse, förvandlas eld till vatten.

Förödande skyfall. Översvämningarna är ett faktum.

Vattnets kraft är obeveklig, byar försvinner, människor förlorar sina hem, lantbrukare sina åkrar.

Det är i slutet av juni när jag sitter och tittar ut över blått hav och gröna öar.

Skärgården här i Stockholm är som vackrast nu, prunkande blomster, grönt, skönt… behagligt.

Ännu har vi inte fått känna av det som blir alltmer frekvent mer söderöver.

Naturens alltmer nyckfulla beteende och väderfenomen svåra att hantera.

Än så länge är allt sig likt här hemma hos oss.

Än så länge....

Milan Djelevic, Östeuropakorrespondent
[e-mail]