Den trötta rösten byts ut när sedlarna når näven: Naila Saleem, Stockholm

Utrikeskrönikan

Utrikeskrönikan 20 mars 2024

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En lördag kväll för inte så länge sedan var jag i Pakistans andra största stad Lahore och försökte hitta parkeringsplats i stans gamla stadskärna. Området är ett populärt besöksmål för både lokalbor och turister som vill äta gott och beundra det gamla världsarvsklassade fortet. Det är vackert upplyst om kvällarna och matgatan brevid bjuder på kulturarvsromantik och kryddstarka grytor.

Men som alla populära platser är det där med parkering en utmaning.

– Det har varit en lång dag, suckade den lilla pojken som hade till uppgift att hjälpa besökare att hitta en plats.

– Jag har arbetat i tolv timmar, la han till som för att ursäkta att hans instruktioner var lite otydliga.

Han var i lågstadieåldern och borde ha varit hemma i stället för att arbeta på en mörk sidogata en lördagskväll. Det stack till i mammahjärtat så det blev en tilltagen dricks när vi skulle betala. Den trötta rösten förbyttes i ett förundrat: åhå!

Barnarbete är inget nytt i Pakistan. Enligt data från 2019 som FN:s barnfond Unicef står bakom, arbetade nästan 10 % av barnen mellan 10 och 14 år. Alltså fler än 2,2 miljoner barn. De arbetade främst inom jordbruket följt av servicesektorn och industrin.

Att de alls hamnar i arbete beror förstås på fattigdom. Pakistan har länge gått kräftgång ekonomiskt. De senaste årens politiska turbulens har förvärrat situationen och den nyvalda regeringen förhandlar som bäst med Internationella Valutafonden om nästa utbetalning av det stödprogram som Pakistan beviljats.

Jag har rest till Pakistan i snart 25 år. Ekonomisk kris och människors utsatthet har varit en ständig följeslagare men jag upplever att det är värre än vanligt nu. Den här gången är också medelklassen på allvar berörd av inflationen och de kraftiga prishöjningarna på el och bensin. Även de letar billigare alternativ när de handlar det nödvändigaste. Hålen i plånböckerna, jämte den politiska röran manifesterad i senaste valet, skapar stor frustration.

Jag kan inte låta bli att tänka på vad medelklassens frustration kan leda till. Ta exemplet Sri Lanka, där blev den folkliga ilskan så stor att presidenten till slut tvingades fly. Ingen jag pratar med i Lahore, Islamabad och Karachi tror dock att det kan hända i Pakistan. Det är för farligt, säger människor där, och syftar på det militära etablissemangets vitt förgrenade inflytande i allt som sker i landet. En del sätter sitt hopp till att Pakistans stora unga befolkning ska lyckas åstadkomma en förändring.

Naila Saleem, Sydasienkorrespondent
[e-mail]