Släkten levde vidare tack vare Maja-Greta

Släktband

När Maja-Gretas fästman dog gifte hon sig istället med hans gamle far. De fick en son och räddade familjens gård. Sonen fick i sin tur hjälp av en God Man som kunde lotsa honom bland lagar och regler.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Maja-Greta Johansdotter som kom att hjälpa en hel familj på ett lite annorlunda sätt. Men det visste hon inget om när hon kom som piga till Nils-Gustav Nilsson och hans hustru Karolina i Läggesta utanför Askersund.

Maja-Gretas ättlingar systrarna Britt-Lis Skogman och Ulla Kaymaz har hört historien om Maja-Greta under hela sin uppväxt, och växte till och med upp i det hus där Maja-Greta bodde en stor del av sitt liv.

- Maja-Greta kom hitflyttandes 1904, berättar Britt-Lis Skogman, och visar på ett fotografi som hänger på väggen i salen.

Maja-Greta Johansdotter föddes 1850 och hade vuxit upp i en socken som låg några mil bort från Läggesta. Hon var 29 år och fortfarande ogift när hon 1879 flyttade till Nils-Gustav och hans hustru Karolina för att ta hand om deras hushåll.

- Hon blev städslad på en gård där det bodde en äldre man med fru och son. Den äldre damen som hette Karolina var sjuk och dog 1881, bara två år efter att Maja-Greta kommit till gården som piga, berättar Britt-Lis Skogman.

Carolina Larsdotter dog i reumatisk feber och lämnade sin man och sonen Alfred kvar. Nu blev det Maja-Greta som fick sköta hushållet.

Och det kanske inte var så lätt. Det har systrarna Britt-Lis och Ulla förstått av ett brev som familjen skrevs till Maja-Greta bara några månader efter Carolinas död.

Storred den 27 maj 1881
Kära Maja Greta
Det var något som du hade talat till Maria-Stina om, rörande ditt födelsehem med mera.
Icke underligt om du är trött och matt vid att tjäna. Var ej ledsen och ängslig. Vi anser med glädje om du kommer hem till nästa höst. Stugan är din och din broders.
Jorden som tillhör Storred den får I och hava. Vill ej Anders hava jorden så får du den ensam.
Vi haver hälsan och mår gott allesamman. Att du måtte få åtnjuta samma goda gåva, är vår önskan.
Du skriver väl snart. Så får du åter några rader.
Får se om det då finns några nyheter. Nu är inget som är i värde att säga.
Härmed får jag sluta denna gång.
Herren vare med dig.
Carl Pettersson

Men Maja-Greta blev trots allt kvar i Läggesta och det kan ha berott på sonen i huset, Alfred. Han var fortfarande ogift, trots att han passerat 35-årsstrecket, och det var kanske inte så konstigt att han och hushållerskan Maja-Greta så småningom fattade tycke för varandra.

Alfred skulle ju ärva gården så småningom, och för Maja-Greta som kommit från enkla förhållanden såg framtiden plötsligt mycket ljusare ut. Hon skulle komma att bli bondmora. Men Alfred och Maja-Greta hade inte ens hunnit ta ut lysning när olyckan drabbade familjen.

- Han gick ner sig på sjön i närheten och fick lunginflammation och dog, berättar Ulla Kaymaz. Kvar blev då bara Nils-Gustav och Maja-Greta. Och det fanns ju ingen arvinge till gården, så det blev bråttom.

Sonen Alfred hade bara varit död i ett halvår när Maja-Greta gifte sig med Alfreds pappa Nils-Gustav som var 40 år äldre än henne, och bara ett år yngre än Maja-Gretas egen far.

Systrarna Britt-Lis och Ulla vet förstås inte om det här paret verkligen hade fattat tycke för varandra, men det är lätt att tänka sig att det var fråga om ett praktiskt arrangemang.

Maja-Greta blev bondmora på en gård och hjälpte Nils-Gustav att få en arvinge som kunde ta över gården. Och det dröjde inte länge förrän sonen Gustav-Adolf föddes. Då var Nils Gustav 73 år och Maja-Greta 33.

- Han behövde ju en arvinge som tog över gården. Han hade ju egentligen tre barn från början, berättar Britt-Lis Skogman. Hans dotter dog bara ett och ett halvt år gammal, den andre sonen 19 år, sen hans fru och siste sonen 37 år gammal. Så han var helt ensam.

Kanske var det så att Maja-Greta också hade blivit ensam, spekulerar Britt-Lis. Hon hade i och för sig många syskon, men både hennes mamma och pappa var döda, två av bröderna hade emigrerat till Amerika och kvar i Sverige fanns en syster och en bror.

- Så hon kanske också ville ha en familj och kanske hon också trivdes i Läggesta.

Maja-Greta och Nils-Gustav fick nio år tillsammans innan han dog 81 år gammal. Sonen Gustaf-Adolf var åtta år när pappan dog.

Nu stod den lille pojken som arvtagare till gården, men han var omyndig och skulle få vänta länge på att få ta över den. Det var Maja-Greta som blev hans nya förmyndare.
Kvinnor som var gifta var omyndiga, men när en kvinna blev änka så blev hon med ens myndig. Hon fick ta hand om sin egen ekonomi, och kunde alltså också få ta hand om förmyndarskapet för sina barn.

Gården däremot blev för tung att driva för Maja-Greta och hennes unge son. Så dit kom ett par som hjälpte till och arrenderade jorden. När sen sonen Gustav Adolf blev 20 år och myndig fick han hjälp av en så kallad god man att köpa en ny och ännu finare gård. Den som nu systrarna Britt-Lis och Ulla sitter i nu.

- Tack vare att Maja-Greta sa ja till Nils-Gustav så har det blivit 29 ättlingar efter honom, säger Britt-Lis Skogman.

God man

Maja-Greta var alltså förmyndare för sin son Gustav Adolf men lagen sa att det måste finnas någon som kontrollerade att förmyndaren skötte arvet på ett bra sätt. Det var det gode mannen uppgift berättar Elsa Trolle Önnerfors som är rättshistoriker i Lund.

- Redan sedan 1600-talet så finns det bestämmelser i lagboken som säger att förmyndarens förvaltning ska granskas av någon. Vem den där ”någon” är skiftar lite under historiens gång. Ganska länge är det avlidnes närmsta släktingar, men framme på 1800-talet så kommer systemet med God Man, som vi ju har kvar än idag. -Man kan säga att kontrollen har gått över från att ha varit släktens angelägenhet till att samhället istället tar på sig ansvaret. Det är alltså helt enligt lagens bokstav att Gustafs mamma inte helt får styra över sonens arv, utan att en god man kontrollerar hur hon sköter saken.

Redan på 1600-talet började man reglera hur den som var förmyndare över barn skulle granskas och kontrolleras. Och det var nog ingen tillfällighet att det skedde just då. På 1600-talet blev nämligen allt fler kvinnor satta att ta hand om familjeekonomier, och det skapade oro inom staten. -Ja, 1600-talet är ju en tid då vi är inblandade i väldigt mycket krig vilket gör att många män dör, säger Elsa Trolle Önnerfors, och fortsätter. -Detta riskerade att rucka maktbalansen som fanns mellan könen i samhället, och vissa forskare har menat att när sådana här maktförskjutningar sker, så vill man från männens eller statens sida se till att inte kvinnorna får för mycket att säga till om. Änkorna var alltså så många att de riskerade att bli en maktfaktor

Gode män kom ju oftast in i sammanhang där det gällde att förvalta arv, men också flickor har ju sedan medeltiden haft arvsrätt i Sverige. -Flickor kunde både ärva och förvärva jord, men den skulle förvaltas av någon annan. Fadern så länge han fanns, och den äkta mannen när hon gifte sig.

Pengar och andra tillgångar var nog bra att ärva, men det allra viktigaste, basen för hela samhället, det som man alltid kunde falla tillbaka på, det var ändå jorden.

- Det är nästan svårt för oss att förstå hur viktig jord och jordinnehav var förr i tiden, säger Elsa Trolle Önnerfors. Jord var det man levde på och av, och skulle det bli dåliga tider kunde man alltid falla tillbaks på vad jorden ger i form av mat och spannmål.

- Jorden gav också status, en självägande bonde hade mycket högre status än en arrendator. Man märker hur adeln under 1600-talet samlar på sig oerhört stora jordinnehav, för har man dåligt med pengar kan man arrendera ut jorden. -Jorden går ju också i arv och det är därför det är så viktigt att jorden stannar inom släktens kontroll. Det är här Inrättandet av gode män, kommer in. -Man vill ju kontrollera att omyndigas jordarv ska hållas intakt så att arvtagaren kan leva på det när han blir vuxen.

Själva begreppet ”God Man” klingar ganska gammaldags, nästan som att den skulle komma ur de medeltida lagarna, men när Elsa Trolle Önnerfors tröskat igenom gamla lagar så hittar hon titeln, om vi nu kallar det så, först ganska sent, även om alltså funktionen, kontrollen av förvaltarna, har funnits långt tidigare.

- Benämningen Gode man dyker upp första gången i ett lagförslag 1818, men det blev aldrig något av det, men vid mitten 1800-talet så verkar tiden var mogen, och 1845 kommer de första riktiga bestämmelserna.

Finns ej fränder, eller vägra de att räkningen granska; då skall förmyndaren hvart tredje år sin räkning till Rätten inlämna; och förordne rätten god man, att han den genomse.
Stad, socken och härad utse gode män, en eller flera, att hava tillsyn över förvaltningen av dithörande omyndigas egendom; och äge sådan god man samma granskningsrätt, som närmaste fränder tillagd är.
Stockholms slott å Rikssalen den 19 maj 1845, Oscar

Det finns ingen forskning som visar vem som blev utsedd att vara God man men Elsa Trolle Önnerfors tror att det var samma kategori människor som också tidigare fått förtroendeuppdrag:.

- Det är upp till varje stad, härad eller socken att utse vem som ska vara god man, någon som har gott rykte och gott omdöme och som man litar på. Jag misstänker att man hittade dem bland samma kategori män som sitter som nämndemän eller i kommunfullmäktige det vill säga folk som har förtroende i bygden och som är kända för att sköta saker och ting på ett korrekt sätt.

Det fanns vissa möjligheter att klaga om man ansåg sig ha fått en förvaltare som inte skötte sitt uppdrag korrekt. -Det fanns en möjlighet för ett barn som haft förmyndare att i vuxen ålder kolla hur hans affärer skötts och i värsta fall kunde han väcka talan i tinget, slutar Elsa Trolle Önnerfors.

Programmet är gjort av
Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström
Uppläsare: Viktor Åsberg och Patrik Paulsson
[e-mail]