Kulturförsvaret podcast Fia Adler Sandblad

Kulturförsvaret podcast

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Fia Adler Sandblad, skådespelare, regissör, dramatiker, grundare av och konstnärlig ledare för Adas teater i Göteborg. Fia föddes av en ensamstående mamma. Som många ensamma mödrar vid den tiden så tvingades hon lämna bort sitt barn. Fia blev ett av alla barnhemsbarn. Något som präglat hennes liv trots att hon fick ett hem där hon dock kände att hon måste vara både tyst, snäll och duktig. Men, hon mötte musiken tidigt och kände sig fri när hon fick spela piano. Pianoläraren som hon fick som femåring och senare dramaläraren i skolan blev viktiga vuxna i hennes liv liksom fosterpappan Erik som fanns där i tysthet. Fia började arbeta tidigt i storkök och fann en gemenskap med kvinnorna där, upptäckte Nationalteatern som ”sa saker högt” och hon började i tonåren på en teaterkurs. Det gav henne tyvärr nya trauman. Men så deltog hon som amatör i Folkteaterns projekt ”En varvsdröm” om varvens uppgång och fall i skiftet 70–80-tal, under ledning av regissören Lennart Hjulström. Lennart Hjulström och gemenskapen i det arbetet har betytt väldigt mycket för hennes teatersyn. Hon mötte även regissören Sören Larsson och blev intresserad av fysisk teater då hon kände att orden inte räckte till för att beskriva vad hon ville säga trots att hon arbetade som journalist en tid. 1993 startade hon Adas teater som hon drivit framgångsrikt och hon har fått många stipendier och utmärkelser för sitt arbete med fokus på att utgå ifrån kvinnors kroppar och kvinnors erfarenheter i de berättelser hon gestaltat. Fia har en master i fördjupat skådespeleri och en master i dramatik vid Göteborgs universitet. När hon gjorde sin master i fördjupat skådespeleri fick de en uppgift som ändrade inriktningen på arbetet. Fia berättar om det i intervjun. Om hur det ledde fram till att hon började skriva om sitt eget liv som barnhemsbarn och om hur det har gett henne en djupare förståelse om varför hennes liv blev som det blev och gjort att hon kunnat gå vidare. Det har dessutom hjälpt så många andra som sett hennes föreställningar. ”Aldrig glömd”, som handlar om hennes biologiska mamma, spelas fortfarande. Fia tillhör också de konstnärer som har sin verksamhet inom konstnärskollektivet ”Konstepidemin” som nu hotas av dubblerade hyror från Fastighetskontoret, om detta talar vi också. Ett obegripligt handlande gentemot Göteborgs konst och kulturliv som innefattar även ett antal kollektivverkstäder. Något som inte alls finns med i debatten inför valet då man skjutit upp frågan fast hotet kvarstår. Fia: Jag önskar att alla människor som har haft en kultur- eller konstupplevelse som de tycker varit värt något ska höja sin röst och säga: ”Det här är viktigt!”. Men de som har makten har makten. Man skulle önska att konst och kulturpolitiken fick ett värde i sig, inte bara instrumentellt, att det kan vara bra för det ena och det andra, utan faktiskt för att den är viktig för våra liv och för vår demokrati. Jag tänker också på de som har hand om barn att lärare, men också föräldrar som orkar och kan, tydliggör hur viktigt det är att barn och unga får möta konst och kultur tidigt, tidigt i livet. Det vet jag av egen upplevelse.”