"De trodde jag fejkade min skada" – Girls On Wheels

Funk i P1

Kristin vaknar i baksätet med överkroppen böjd som en fällkniv över låren. Hon känner inte sina ben. Vad hon inte vet är att hon precis varit med om en bilolycka hon kommer aldrig kunna gå igen.

Det är i skarven mellan vår och vinter och väglaget är halt när Kristin och hennes föräldrar kör hem från förlusten i basketmatchen i Örebro. Tjejerna har snackat ihop sig efter matchen och planerar att vinna nästa gång – då tar de dem. Men vad ingen vet är att den 15-åriga Kristin aldrig mer kommer att spela basket. Den inbitna idrottstjej hon var kommer bara vara en skugga i det liv som väntar henne. Hon kommer undvika fotbollen, basket och löpningen. För hon kommer aldrig mer kunna använda sina ben. Den här matchen blir hennes sista. Men det är alla ovetandes om när hon och hennes föräldrar ska köra den dryga två timmars bilresa som det innebär att köra hem till Högboda i Värmland.

Någonstans på vägen kommer en liten grön bil i motsatt körfält få sladd och köra rakt in i deras bil. Kristin som hade somnat i baksätet väcks av smällen. Något känns fel och hon ligger tryckt med huvudet mot underkroppen – hennes rygg har gått av.

Hon började åttan som gående och kommer in till sommaravslutningen i rullstol. Kristin tar aktivt avstånd från alla sammanhang som rullstolen erbjuder – hon vill hänga med sina gående vänner. Rullstolen är ett nödvändigt ont som hon har nästan hatiska känslor mot. Det kommer dröja nästan femton år tills att Kristin närmar sig andra som sitter i rullstol. Varför tog det så lång tid och vad hade förändrats?

Vad händer när man som förlorar något så självklart? Något man förmodligen tagit för givet, som att gå? Och vad händer med omgivningen?

Det här är en berättelse om tillblivelsen av Girls On Wheels och hur de bryter en isolering genom att möta sina likar – om kraften i gemenskapen.
Dokumentärserien görs av Shang Imam och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.