”White Trash” av Mariam Naraghi

Dagens dikt

MÅNADENS DIKTARE (JUNI) UPPLÄSNING: Mariam Naraghi

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

”Att få vara en vindrutetorkare istället”, heter det i den inledande dikten i Mariam Naraghis senaste diktsamling, ”Jägmästarna säger” (Norstedts, 2024): ”Att få vara en riven servett som / lirkat sig förbi sopluckan och svävar allt högre / tillsammans med tärnorna.” Det är ofta glanslösa vardagsfenomen, försummade platser eller till och med skräp, som står i centrum i Naraghis koncentrerade prosalyriska dikter. Med Uppsala som medelpunkt utspelar sig dikterna gärna i radhuslängor, på köpcentrum, parkeringsplatser eller återvinningscentraler, och kan likna snapshots av samtida urban tristess. Men när poeten med ömhet i blicken och en underfundig, ibland absurdistisk underton betraktar detaljerna man sällan lägger märke till får de en märkvärdig lyftning och kan anta överraskande skepnader. ”Allt kan / ske i en skimrande spegel utav fett”, skriver hon i sonettkransen ”Mcsonetter” (Trolltrumma, 2019), som utspelar sig på det välkända snabbmatstället.

Mariam Naraghi debuterade 2008 med ”Bekännelse på Landbrogatan” (Linnéuniversitetets förlag) efter att ha fått pris för bästa manus. När hon utsågs till 2022 års Brunnslockspoet, vilket innebär att hennes dikt kan läsas på brunnslock i utvalda orter runtom i landet, löd motiveringen: ”Med ett precist och lågmält lekfullt bildspråk skildrar hon så en samtida svensk vardag, i vars glipor man stundom kan skymta både historien och den stora världen.”

DIKT: ”White Trash” av Mariam Naraghi

DIKTSAMLING: Dikter (Norstedts, 2021)

MUSIK: Maurice Ravel: Petit poucet ur Ma mère l'Oye

EXEKUTÖR: Hans-Peter Stenzl och Volker Stenzl, piano