#855 – En livsbejakande nystart

Veckans Anders

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1032"));Hej kära läsare Fantastiskt roligt med all fin feedback på vår podd i allmänhet och senaste avsnittet i synnerhet. Om du inte redan har lyssnat så hittar du det här på Spotify och här på iTunes. Skicka gärna ett mail till [e-mail] om du har en egen fråga du skulle vilja få besvarad i podden 🙂 Kul också att så många av er hittat till min inspelade föreläsning i Stockholm, 180°. Fyra timmar inspiration som du kan titta och lyssna på när du vill och i din egen takt. Dessutom till specialpris genom att klicka här . Denna vecka funderar jag på hur vi människor när som helst kan göra en nystart och börja växa igen. Kan då en enda insikt hjälpa oss att ganska enkelt ta livet till nya höjder? Kanske även att komma förbi våra hinder och leva livet fullt ut även när det inte är en dans på rosor? Är du nyfiken så scrolla ner och läs … Ditt liv är ett mästerverk, Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1033"));Veckans citat ”Varje dröm du lämnar bakom dig är en del av din framtid som inte längre existerar.”- Steve Jobs UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1034")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1035"));En livsbejakande nystartUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1036"));Ett sovande barn är som en ängel (”Un niño durmiendo es como un ángel.”). Det var ett av de olika ordspråk jag fick lära mig när jag pluggade spanska i Madrid för ganska länge sedan. Ändå var det något som poppade upp i sinnet när jag i natt väcktes av vår minsting som skrek i sömnen. Hon somnade prompt om efter att jag la en hand på henne och viskade att det bara var en dröm. I det milda ljuset från gatlampans sken genom fönstret var hennes lilla ansikte verkligen som jag föreställer mig hur änglar borde se ut om de fanns. Men det som slog mig när jag där i sovrummet tog in ögonblicket var något helt annat. För yrkesskadad som man är förundrades jag över att hon faktiskt låg där och växte inför mina ögon. Miljardtals celler som tillkommer under natten. Ändå för liten skillnad för att se i stunden naturligtvis, men väldigt uppenbar för någon som inte sett henne på några månader. Ingen helt ny tanke för någon som studerat hur vi skapar hälsa från cellulär nivå. Ändå tog hur mirakulöst livet är tag i mig med ett annat djup där mitt i natten. Mina drömmar om det här lilla livets framtid, och hennes storebröders som låg där och snusade i samma säng, överflödade sinnet. Ackompanjerat av mitt hjärtats värkande för att de ska få växa upp i en värld som är i varje fall något snäpp bättre än den man själv levt i. Samma mänskliga hopp om kärlek, förståelse, fred och lycka som vi alla när i vårt bröst. Som alla gjort i alla tider. Från insikten av sådant ter sig våra vardagliga meningsskiljaktigheter lite småaktiga. Onödig irritation och ilsket sårande kommentarer över oftast oskyldiga missförstånd. Tänk om det var möjligt att fundera över hur vi helt enkelt kunde vara lite mer förstående och kärleksfulla på daglig basis? Nog vore det fantastiskt om det räcker att sätta ut den riktningen för att det ska dra sig åt det hållet? Lite som att vi sätter oss i en bil och tänker ”Jag ska på möte hos X” och därefter inte behöver sitta och konstant fokusera på mötesplatsen för att komma dit? Det räcker med intentionen och så är man på väg. Till och med om man av gammal vana istället svänger av mot jobbet, förskolan, stormarknaden, gymmet eller något annat ställe man kör ofta till, så kommer man ganska snabbt på sig med att det var mötet som gäller idag. Därefter korrigerar man och är på rätt väg igen. Förhoppningsvis lite muntert skrockande över vanans makt snarare än att klanka ner på sin bristande koncentrationsförmåga eller tankspriddhet. Så varför inte fundera lite extra den här veckan på vad du skulle vilja ha för riktning ...