#850 – Misslyckas du snabbt nog?

Veckans Anders

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1152"));Hej kära läsare Hoppas att året börjat bra för dig trots allt det som pågår med nya restriktioner. Det är lätt i dessa tider att fastna i stress, oro, utbrändhet, hopplöshet – att sitta fast helt enkelt. Det är min förhoppning att dela med mig av något som ger förnyat hopp som hjälper dig att komma igång och försöka igen. Gillar du personlig utveckling och golf så har vi ett fantastiskt 3-dagars program tillsammans med min ”gamla” landslagskompis Kricken Härdin: Hitta Din Sweetspot! Det blir härliga dagar med kombinerad golfträning, livskunskap och personligt ledarskap på fantastiska Barsebäck Golf & Country Club den 28-30 april 2022. Du som känner att det kan vara rätt för dig hittar mer information HÄR! Vill du anmäla dig direkt gör du det ett mail till [e-mail] I veckans brev tittar jag JUST på det här med utveckling och vad som krävs för att ta del av magin hos hela vår potential. Det ligger inte i att vara perfekt utan lite kontraintuitivt i att omfamna vår imperfektion och våra misslyckanden. Nyfiken? Scrolla ner, läs, reflektera och upptäck att … Ditt liv är ett mästerverk, Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1153"));Veckans citat ”Alla problem behöver inte lösas. Bara dem som stoppar dig från att komma dit du vill.”- Ann Hill UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1154")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1155"));Misslyckas du snabbt nog?UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1156"));Det finns nog få saker som lär en mer än att umgås med små barn. Varje ålder är en spännande tid av kvanthoppande utveckling. Redan från start ska allt utforskas och det verkar inte finnas något som inte är värt att dra i, tugga på, skrika över eller se hur långt det kan kastas. Nyfikenheten drar även snart mot bättre och bättre sätt att ta sig fram till allt intressant som finns ovanför golvnivå. Så av självklara skäl duger inte längre krypande som transportsätt. Det är dags att ställa sig upp och ta de första stegen. Trevande till en början men med allt större självklarhet allt eftersom styrka och förmåga växer. Dock inte utan en hel del smärta på vägen. Det ramlas in med huvudet före i saker – en del hårda, kantiga och gråtframkallande. Men med lite tur så är allt som behövs en smula tröst så kravlar de ivrigt tillbaka för att försöka igen. Varför tar jag nu upp detta i ett brev om personlig utveckling och framgång? Jo, för att den processen är den samma för att lära sig att gå, som för att lära sig spela ett instrument, bli kirurg, förstå förhållanden, programmera datorer eller vad som helst annat som vi vuxna drömmer om att åstadkomma. Tyvärr så får vi alltför ofta en massa osäkra tankar emellan att låta vår naturliga drivkraft ta oss dit vi vill. Det är som att vi med åren tycker att misslyckas inte längre är nödvändiga lärdomar på vägen till våra mål, utan snarare något som ska undvikas till varje pris. Som att vi borde kunna klara oss utan sådant trams och gå rakt på framgång om vi bara väntar på rätt tillfälle. Så vi öppnar inte munnen på utlandsresan om vi inte tror oss vara flytande på språket (eller har hällt i oss tillräckligt med flytande avtrubbningsmedel för att våga). Spelar ingen roll att vi ser att det är just det som håller oss ifrån att lära oss språket. Att man måste göra misstagen och ju mer barnsligt villiga vi är att kasta oss in och göra dem desto fortare framåt går det. Nej, det ska funka från start eller så var man inte menad för det. Det är pinsamt att inte kunna och träna det gör man i avskildhet så att ingen får för sig att man är en ”träningsprodukt”. Som att den enda riktiga framgången ska komma av ren och skär medfödd talang annars ska man låta bli. Det är en myt eller vad jag kallar ”tankevirus” som satt sig i vår kultur och som vi behöver bry...