#829 – Faller du med för frestelsen?

Veckans Anders

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1644"));Hej kära läsare Vill denna vecka börja med att rekommendera vårt fantastiskt populära LifeTalk spel som sommarpresent till dina anställda på företaget. Gott humör, goda idéer och personlig utveckling i en snygg liten ask. Beställer du nu kan vi få fram även större ordrar i god tid. Skicka ett mail till [e-mail] så hjälper vi dig. Dessutom vet du väl om att vår podd LifeTalk ligger ute nu? Finns där du lyssnar på poddar och den här gången pratar vi om att vända ett team som underpresterar, släppa in kärlek efter sorg och hur man finns där för någon med mentala utmaningar. Här i veckans coachbrev undrar jag om du någon gång gjort något som du innerst inne visste var något du inte borde göra? Något du kanske klankat på dig själv efteråt? Att falla för en frestelse är oerhört mänskligt så svaret är ganska säkert ja och här funderar jag på vad du faktiskt kan göra åt det… Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1645"));Veckans citat ”Stora jobb tillfaller oftast dem som har visat sin förmåga att växa sig ur de små.”- Ralph Waldo Emerson UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1646")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1647"));Faller du för frestelsen?UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1648"));Har du någon gång vetat precis vad som är rätt och ändå fallit för frestelsen och gjort tvärtemot? Med tanke på hur full vår mänskliga historia är av exempel på just det är det kanske en märklig fråga, men ändå väldigt intressant. Hur kan det komma sig att vi kan vara så logiska i vissa tillfällen men så fullkomligt irrationella vid andra? För vem har inte stått och tittat på det där bakverket eller chokladbiten och känt sig dragen som av sirenerna i Odyssén till sträcka fram handen och mumsa i sig dem? Trots att man bara dagar innan satt upp som mål att äta bättre, förbättra sin energi och få hälsan på rätt köl igen. Det är ju bara en gång. Det gör ingen skillnad. Bara ta den. Du är värd det. Vad är det som gör att den egna tankegången kan vara så förförisk? Som gör att vi kan gå på den om och om igen oavsett om det handlar om att nästan tvångsmässigt köpa något helt onödigt, äta något fel, sitta framför tv:n istället för att ta en promenad, surfa på internet istället för att ringa det där viktiga samtalet, dra sig undan istället för att sträcka ut en hand… Listan kan göras lång på vardagliga saker vi gör som vi sedan ångrar att vi inte gjorde annorlunda. Vilket är en vanlig definition på frestelse: Något som verkar lockande för en individ men som man innerst inne vet är mindre bra och förmodligen önskar att man inte hade gjort efteråt. Enligt mig är det skapar svårigheten att stå emot sina frestelser endast ett oskyldigt missförstånd om vad det är som pågår. För det är lätt att tro att den tryckande känslan från att det bara finns en enda tröja kvar i din storlek på rean kommer från erbjudandet eller möjligheten. Då blir ju lätt det enda sättet att bli av med den obehagliga känslan att köpa tröjan så att man äntligen kan lägga det åt sidan. Eller som Oscar Wilde en gång uttryckte det: Enda sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den! Fyndigt sagt av en rapp tänkare, men visar att även han missat vad som faktiskt pågår. För känslan kommer som alltid från våra tankar och inte från den synbart frestande omständigheten. Det är skälet till att den enes frestelse är den andres aversion och varför du ibland kan släppa även den mest frestande sak utan ansträngning. Detta då tanken även på något som i ett svagt ögonblick känns som ett absolut måste är lika flyktig som en dröm du precis vaknat från. Vilket gäller även våra mest tryckande och pockande känslor, eftersom de enbart är verkliga under tiden vi håller tankarna om dem i ett fast grepp mellan öronen.