Vi är alla Sisyfos mot någonting: Marina Nilsson Malmström, Warszawa

2:44
 
Dela
 

Manage episode 299731457 series 2140013
Av Utrikeskrönikan and Sveriges Radio upptäckt av Player FM och Player FMs grupp - upphovsrättigheterna ägs av publiceraren, inte Player FM. Ljudet streamas direkt från deras servrar. Tryck på Prenumerera knappen för att hålla koll på uppdateringar i Player FM, eller klistra in flödets webbadress i andra podcast appar.
Utrikeskrönikan 12 augusti 2021.
Warszawa, måndag. Det är så svårt att hålla på det samiska språket och kulturen. Varje dag måste man jobba, och rädda och hålla. Orden tillhör en av de jag träffade i Sàpmi, i norra Finland nyss. Det fångar någonting som en lärare sa till mig för säkert 20 år sedan. Allt är under ständigt förfall, sa han. Inte så muntert precis och kanske var allt han sa inte direkt bevingat, men det där stannade hos mig. Arbetsdagarna tar aldrig slut för de som kämpar, och det råkar nog vara det som summerar alla reportage som jag jobbar med här i Östersjöområdet. Nåt så enkelt som att försöka övertyga en stadsförvaltning i Helsingfors om att bevara en älskad klipphäll vid havet fri från ett nybyggt restaurangkomplex. Eller nåt så svårt som att hålla ett språk lika levande som minnen från släktingar och berättelserna från förr. Eller som här i Polen, där HBTQ-fria zoner gör att vissa måste kämpa varje dag för att inte tillåta sig själv att känna förnedring. Som Daria. Jag träffar henne i staden Lublin, en halvlång bilfärd från Warszawa. Hon är 20 år och har precis bestämt sig för att berätta för sina föräldrar att hon håller hand med en tjej. Med sin tjej. Lublin tillhör en region som deklarerat att det är plats som inte vill ha HBTQ-ideologi. Nu sitter hon framför mig med ett stort skissblock med viktiga saker att säga. För det är svårt att komma ihåg allt när man darrar. När alla tittar. När hon försöker förklara för mig, det där som hon ju själv inte förstår. Jag känner mig smittsam, säger hon. Som på dagis och pojkarna sa att jag hade tjejbaciller. Det är samma känslor som kommer fast jag är vuxen. Det är ovärdigt. Jag frågar henne senare om jag får använda hennes hela namn i reportaget. Flera andra har redan ställt in intervjuer för de orkar inte de hårda orden som kommer via nätet ofta när man har varit med, hörts och synts. Ja, säger hon, ja gör det och tack. Tack för att jag får vara en röst som hörs, någonstans. I min telefon plingar råden från familjen. Gå och ät någonting, ta något polskt! Och ja, ibland måste vi faktiskt pausa. Både för att orka jobba vidare. Och komma ihåg var du befinner dig. Hur långt du kommit ändå och vart du ska.

1746 episoder