En talrobot i karantän: Emelie Rosén, London

3:29
 
Dela
 

Manage episode 266072364 series 2140013
Av Utrikeskrönikan and Sveriges Radio upptäckt av Player FM och Player FMs grupp - upphovsrättigheterna ägs av publiceraren, inte Player FM. Ljudet streamas direkt från deras servrar. Tryck på Prenumerera knappen för att hålla koll på uppdateringar i Player FM, eller klistra in flödets webbadress i andra podcast appar.
Utrikeskrönika 2 juli 2020.
London, torsdag. När jag i början av året fick jag ett telefonsamtal av en chef här på Sveriges Radio och erbjöds att vikariera för vår Londonkorrespondent en månad i sommar, började jag genast göra storslagna planer. Här till exempel, i min första krönika, skulle jag ta med er på en resa genom Londons kända riktmärken. Ljuden, lukterna, smakerna från staden. Jag hoppades att ni skulle kunna blunda och uppleva där de platserna vissa av er redan känner så väl sen egna resor, och andra så som jag själv aldrig tidigare upplevt. För, jag hade aldrig varit i London. Något som jag förresten, lite taktiskt, kan ha missat att ta upp i det där chefssamtalet i början av året. Hur som helst, en sådan här krönika skulle ändå ta mig till massa platser. Jag hade snabbt täckt upp åtminstone litegrann för den där bristande Londonerfarenheten. Istället är det, det här jag kan bjuda på. Det är 17 steg, mellan Londonlägenhetens ytterdörr och köket, som ligger i lägenhetens bortre ände. Ljuden, ja det är väl lite bilar. Kyrkklocka ibland. Och så brummandet från kylskåp och puttrandet från kaffebryggaren. Jag ber om ursäkt men jag är i karantän. Alltså en sån där riktig karantän. Inget "en kort promenad per dag", eller "gå och handla mat". Jag får inte gå ut på 14 dagar. Jag kom fram till London, fick med munskydd ta mig till lägenheten och det här är så stor min fysiska värld är just nu. Idag väntas förresten besked om huruvida karantänsreglerna ska lättas för de som reser in från ett antal europeiska länder. Men Sverige tros inte vara inkluderad, vår smittspridning är fortfarande för stor. Min karantän fortsätter. Här om dan hittade jag ett nummer till en hjälplinje vi som sitter i karantän kan ringa. Perfekt, inte för att jag på något sätt är i nöd, men jag tänkte att det skulle vara journalistiskt intressant att höra lite hur volontärerna på den där hjälplinjen tycker att det funkar. Direkt har jag en trevlig och korrekt röst i örat som välkomnar mig till supportlinjen. Monotont får jag lyssna på hur alla samtal spelas in för kvalitetsäkring och utbildning och att information jag lämnar därför också sparas. Har jag förstått? Det är som en sådan där talrobot du kommer till om du ringer till Skatteverket eller polisen. Jag tänker att det är bäst att därför hålla mina svar enkela för att komma vidare framåt. "Continue please" "fortsätt tack" och "Yes please" "ja tack". Är alltså det enda jag svarar i de kommande meningsutbytena. Men jag börjar inse att den där rösten, den låter nog lite mänsklig ändå? Det var han också. Ingen superstart alltså. Jag skrattar till, och börjar prata som en hoppas jag i alla fall normal människa. Berättar att jag är journalist i karantän, och vill kolla läget. Han hänvisar mig direkt till ett annat nummer, som ska gå till huvudkontoret. Ärligt talat, efter vår start förebrår jag honom inte. Men det där numret till huvudkontoret har i alla fall ingen svarat på än. Istället ringer jag till en skotsk lantbrukare, som är med och arrangerar en jordbruksshow i helgen. Den är enbart online, på grund av pandemin. Deras domare ska alltså sitta och bedöma filmklipp på till exempel tjurar, getter och höns. Samt foton på... bakverk. För att kora vinnare. Lite oklart hur rättvis tävlingen om bästa bakverk kommer bli. "Visst går något förlorat", säger lantbrukaren. "Men det viktigaste är att vi har hittat ett sätt att skapa gemenskap och något kul ihop, även när vi inte kan träffas i den fysiska världen." Jag kan inte annat än att hålla med, så i helgen blir det jag som kopplar upp mig för att titta på när skotska lantbrukare tävlar med sina djur och bakverk. Emelie Rosén, London emelie.rosen@sverigesradio.se

1411 episoder