Den tacksamme korrespondenten: Johan-Mathias Sommarström, Istanbul

3:36
 
Dela
 

Manage episode 300790227 series 2140013
Av Utrikeskrönikan and Sveriges Radio upptäckt av Player FM och Player FMs grupp - upphovsrättigheterna ägs av publiceraren, inte Player FM. Ljudet streamas direkt från deras servrar. Tryck på Prenumerera knappen för att hålla koll på uppdateringar i Player FM, eller klistra in flödets webbadress i andra podcast appar.
Utrikeskrönika 26 augusti 2021.
Istanbul torsdag. Det finns ju ändå en del att vara tacksam över. Kom tillbaka till Istanbul igår, fuktig värme, ljuvliga dofter av turkiska och kurdiska maträtter, sötsaker som får en tvångsbantare att längta efter terapi. Svettrosor under armhålan, linnetyget till trots. Sommaren i Sveriges mest välkomnande stad, Borlänge, är över. Abisko, Kiruna, Luleå, Ö-vik och Sundsvall känns som overkliga, drömlika hägringar. Norrlänningar kom hit, styr upp Turkiet! Sommarkvällarna på Björkö. Kärlek och bad. Växthusets frukter mest som hägringar nu även om min balkongodling i Istanbul genererat grannarna kilovis av paprika, chili och tomater. Det finns ändå en del att vara tacksam över. Istanbul välkomnade mig. Grannarna utbröt förtjust att min smäckra mage minsann blivit fylligare, grattis! Snabbköpsinnehavaren sa att han förstod att jag skulle komma snart så han hade köpt in mina favoritägg och den ayran jag gillar bäst. Lyxliv. Sedan blev det mörkt. Tänkte på den där dagen för snart tre år sedan. När en nykär man gick in på ett konsulat för att få dokument för att kunna gifta sig. Det lyste kärlek om paret, det gick hand i hand hela tiden. Inget kunde skilja dem åt. Men han var besvärlig. Sa vad han tyckte. Det får man inte göra, inte överallt. Han kritiserade kungahuset i Saudiarabien, sa att inget gott kommer ut av att en person bestämmer allt. Han fick lyssnare, en publik- det blev hans död. Han mördades på konsulatet. Ströps till döds. Hans kropp styckades och av allt att döma brändes den upp tillsammans med 30 kilo djurkött i en tandooriugn på konsulatområdet. Det mäktiga landet trodde att de kunde komma undan med det, att ingen skulle bry sig. De hade fel. Jag kan fortfarande inte tänka på Saudiarabien utan att tänka på Jamal Khashoggi och hans älskade Hatice. Khashoggi, den ensamme dissidenten som inte ens strävade efter demokrati- bara efter att alla skulle få säga sin åsikt utan att fängslas. Tänker på hans vän Omar i Kanada. Som lämnade allt för att våga säga sanningen, men vars släktingar och vänner fått betala priset genom att fängslas. Det finns en del att vara tacksam över. Jag känner inte att jag riskerar att styckas om jag kritiserar Stefan Löfven, Kungen, Annie Lööf eller Jimmie Åkesson. Jag vågar gå in på konsulatet här där det värsta som kan hända är att Peter, generalkonsul med Sveriges stoltaste mustasch, inte är hemma och kan bjuda på svenskt kaffe. I övrigt är det värsta jag riskerar är att någon idiotförklarar mig på Twitter, men det gör ju folk ändå, det är liksom det man har Twitter till i Sverige. Nej, det finns en del att vara tacksam över. Även om Sverige har sina brister, så kan jag säga vad jag vill, rapportera det som bör. Bara inskränka och trångsynta kan få för sig att journalister vars livsverk är att berätta sanningar, vare sig vi heter Joma Sommarström, Magda Gad, Nivette Dawod, Cecilia Uddén eller Stefan Åsberg, är köpta med en agenda. Nej, det finns en del att vara tacksam över. Vi riskerar inte våra liv när vi besöker vårt lands konsulat och de tolv trollapornas armé på Twitter är inte annat än tomma skrik i rymden. Så medan jag tänker att det finns en del att vara tacksam över fortsätter jag att dregla över den kurdiska och turkiska maten i Istanbul medan svettrosorna på linneskjortan växt till en svettbuske. Johan-Mathias Sommarström, Istanbul johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se

1738 episoder