Den demokratiska reflexen: Richard Myrenberg, Pretoria

3:23
 
Dela
 

Manage episode 291470871 series 2140013
Av Utrikeskrönikan and Sveriges Radio upptäckt av Player FM och Player FMs grupp - upphovsrättigheterna ägs av publiceraren, inte Player FM. Ljudet streamas direkt från deras servrar. Tryck på Prenumerera knappen för att hålla koll på uppdateringar i Player FM, eller klistra in flödets webbadress i andra podcast appar.
Utrikeskrönika 4 maj 2021.
Pretoria tisdag morgon. Man frågar sig ofta vart detta land, Sydafrika är på väg. Vid varje vägkorsning står de utblottade desperata, vita som svarta och tigger. Utanför de stora gated communities vallfärdar det svarta tjänstefolket, på morgonen till, på kvällen ifrån. Har nåt egentligen ändrats? Vad hände med regnbågsnationen? En dyster krönika i tidningen The Daily Maverick skriven av Ismail Lagardien pekade anklagande mot den korrupta eliten inom ANC och liknande Sydafrika med ett skepp på väg mot grunda, farliga vatten som kränger fram och tillbaka. Är Sydafrika en failed state frågar han sig. Inte än, men en god bit på väg. Stora klyftor tornar upp sig mellan olika grupper, det är fattigdom och misär, grupperingar som kräver hämnd, andra som ger upp och lämnar, en stat som fungerar allt sämre, en säkerhetsapparat som agerar som en stat i staten och ett domstolsväsende som sakta eroderar. Kort sagt, det ser illa ut. Det ska sägas att han är en hård kritiker av ANC som han tidigare liknat vid ett skenande tåg på väg mot den oundvikliga kraschen. Och så tänker jag att visst det är mycket som inte fungerar så bra eller inte alls faktiskt. Fattigdomen är skriande, ojämlikheten provocerande. Men det finns hoppfulla tecken ändå. Zondo-kommissionen är en. Den sattes upp med syftet att ta reda på vad det egentligen var som hände under Jacob Zumas nio år vid makten. Då staten kapades av Zuma och hans vänner, här kallad State capture. Under två år har nästan trehundra människor hörts, inklusive en motvillig Zuma och en sittande president Cyril Ramaphosa. Det har avslöjats otroliga korruptionshärvor, dramatiska avslöjanden från makten inre korridorer. Allt har skett live, helt öppet för alla sydafrikaner att se och kommentera. Och så slår det mig att det här tillhör undantagen i Afrika. Ett försök att ta redan på vad som hände, samtala, utfråga, i vissa fall straffa. Att försonas och komma vidare. Kenyas inre motsättningar idag, till exempel, går tillbaka till självständigheten på 60-talet då Jomo Kenyatta la under sig enorma markområden. Sydsudan slits idag sönder av konflikter mellan nuer och dinka som går tillbaka till gamla oförrätter och öppna strider mellan landets etniska grupper, som aldrig reddes ut. Kontinenten är full av dessa pyrande konflikter som beror på att ingen sagt: att nu samlas vi, tar reda på vad det egentligen var som hände, och reder ut det här. Går vidare. Och kanske når en försoning. Den politiska reflexen har varit att sopa under mattan, kväsa, kväva de berättelser som ändå lever kvar. Säga vad man vill om Sydafrika, här finns det ändå de demokratiska reflexerna kvar, och en ambition att lära sig, att korrigera. Det var slående att höra en ödmjuk, självkritisk Ramaphosa inför Zondo-kommissionen nyligen som uttryckligen ville tacka den sydafrikanska presskåren för att den gör sig jobb. Det känns bra. Richard Myrenberg, Pretoria richard.myrenberg@sverigesradio.se

1718 episoder