”Come on Daniel, you can do it”: Daniel Alling, London

3:18
 
Dela
 

Manage episode 298757187 series 2140013
Av Utrikeskrönikan and Sveriges Radio upptäckt av Player FM och Player FMs grupp - upphovsrättigheterna ägs av publiceraren, inte Player FM. Ljudet streamas direkt från deras servrar. Tryck på Prenumerera knappen för att hålla koll på uppdateringar i Player FM, eller klistra in flödets webbadress i andra podcast appar.
Utrikeskrönikan 30 juli 2021.
London, fredag. Förra söndagen kändes som en examensdag för min tid här i Storbritannien. Jag var först på högmässa i den så fina katedralen i Coventry, den där som är så vackert sammanbyggd med den gamla katedralen i stan, den som bombades sönder i Andra Världskriget. Just den söndagen visade det sig var första söndagen på 18 månader som menigheten skulle få sjunga med i psalmerna igen. Bakom mitt munskydd sjöng jag så det dånade tillsammans med britterna i katedralen den hymn som på svenska fått översättningen Nu tacka Gud, allt folk, av hjärtats fröjd och gamman. Lika engagerad skulle jag lite senare på dagen bli på en galoppbana i staden Uttoxeter, någon timmes bilresa norrut från Coventry. Jag hade som seden kräver klätt upp mig, för dagen i dubbelknäppt vit kavaj, skjorta och slips och var så till slut efter många "pandemi-om och men" på ett av detta lands största söndagsnöjen, hästkapplöpning Jag brukar väldigt sällan spela överhuvudtaget, men det hör liksom till på en engelsk galoppbana. Jag förlorade lite småsummor i början men kunde gå rätt rejält plus för dagen om min häst, Jimmy the Digger, skulle vinna sista loppet. Han snavade till på första varvet så jockeyn nästan föll av, han tappade några placeringar men i sista kurvan började han komma ifatt igen. Jag hörde folk omkring mig vråla och jag ville inte vara sämre utan började skrika som de, på tyckte jag själv, perfekt engelsk dialekt, "Come on Jimmie, you can do it Jimmie" och på upploppet, efter sista hindret, spurtade Jimmie the Digger sig till seger och jag rusade ner för läktaren, också nu med hjärtats fröjd och gamman och kunde kvittera ut 220 pund. Jag kände mig på något sätt till slut, för en stund iallafall hemma i det land som jag nu bevakat i två års tid. Men precis som en galopphäst så kommer man som korrespondent till slut i mål. Detta är alltså min sista krönika från Storbritannien och jag tycker att min tid här på många sätt liknar Jimmie the Diggers segerlopp. För det har ju verkligen gått i galopp under två års tid, i full fart mellan alla stora nyhetshinder. Ibland har jag också snavat, men era, ni lyssnares, hejarop, tips, kommentarer, kritik och upplysningar, Come on Daniel, you can do it har verkligen bidragit till att jag med bibehållen kraft nu spurtar i mål. Några slutsatser tar jag med mig: 1. Det är inte fel att också vara nyfiken på brexit, tänk om det går bra för UK utanför EU, vad säger alla kritiker då? 2. Underskatta inte Boris Johnson bara för att han har en lustig frisyr och inte alltid agerar som en traditionell politiker. 3. Jag kommer aldrig att glömma Londons tomma gator under lockdown, utan sitt sus och dus förlorar en världsstad sin magi. 4. Fish and Chips kan faktiskt vara riktigt gott, jag fick till slut en som var det här i London nyligen. 5. Vi pratar alla engelska hyfsat, många åker ofta hit i normala tider, vi ser brittisk film, lyssnar på brittisk musik, det är därför lätt att tro att vi vet allt om britterna, engelsmännen, skottarna, walesare och nordirländarna. Men det är, utan att jag nu värderar det, mer annorlunda här än vad jag trodde. Tack för den här tiden, hälsar Daniel Alling, i London Daniel Alling, London daniel.alling@sverigesradio.se

1722 episoder