Att stryka runt i jakten på mat: Filip Kotsambouikidis, Ljubljana

2:29
 
Dela
 

Manage episode 290309547 series 2140013
Av Utrikeskrönikan and Sveriges Radio upptäckt av Player FM och Player FMs grupp - upphovsrättigheterna ägs av publiceraren, inte Player FM. Ljudet streamas direkt från deras servrar. Tryck på Prenumerera knappen för att hålla koll på uppdateringar i Player FM, eller klistra in flödets webbadress i andra podcast appar.
Utrikeskrönikan 19 april 2021
Ljubljana, måndag. Det här med att få tag på mat på Balkan brukar ju inte vara så svårt. God mat dessutom, jag tycker länderna här har fantastiska kök. Billigt är det också, eftersom snabbmat som grillad cevapi med gul lök och fettigt bröd är något man kan äta en gång om dagen, minst. Men under pandemin har införskaffandet av mat under mina resor blivit ytterligare en logistikfaktor att ta hänsyn till. Stängda restauranger, och efter en tid också mataffärer gör att det faktiskt går att hamna i riktig matknipa. Här i Ljubljana är nedstängningen hävd, men krogarna får inte ta emot gäster, bara erbjuda avhämtning. Men många har inte öppet alls, eller stänger tidigt. Och hotellet serverar inget, förutom frukost. Resultatet: en svensk journalist som stryker längs gatorna vid niotiden på kvällen som på jakt efter något förbjudet. Den svenska journalisten, alltså jag, frågar runt lite försynt om nån vet nån som säljer ja, ni vet, mat. Som tur är har situationen löst sig på ett eller annat sätt, de senaste kvällarna har jag räddats av en sur gubbe i en lucka som serverar en lokal specialitet, pizza börek, alltså en kombination av den traditionella smördegsbakelsen som kan fyllas med lite vad som helst och pizza. Fettigt så det förslår, men mycket, mycket gott, och en seger för mig och en handfull andra ljubljanabor som vill ät middag sent, även under pandemin. Ännu svårare var det i Belgrad, där åkte jalusierna ner precis framför näsan på mig vid åtta, som var stängningstid när jag var där. Några taxichaufförer såg ett enkelt byte och frågade om jag vill åka till svartkrogarna i Novi Belgrad som höll öppet i smyg. Men där och då kändes det inte som ett alternativ att bli skinnad av en taxichaufför och bryta mot pandemilagarna för att få tag i den där chevapin. I värsta fall har jag ju faktiskt minibaren, tänkte jag, och återvände till hotellet. Nötter, choklad och sötsliskig juice för 5 euro styck har ju blivit en sista utväg förut. Men såklart, även minibarerna står ju tomma - ytterligare ett av pandemins svårhanterliga konsekvenser. Och när detta skrivs börjar det blir sent och jag måste ta mig ut på matjakt igen. Antagligen blir det en pizza börek till. Filip Kotsambouikidis, i Ljubljana

1608 episoder