Örebro söker sin identitet

Stadsinspektionen

Flygande tefat, Skansen-romantik, förortstristess och Robin Hood-borgar från 1300-talet. En blandning som heter duga. Men hur ska mönsterstaden Örebro undvika att bli en monsterstad?
Örebro en flack rutnätsstad med medeltida anor. En stad Mark Isitt anser inte hade varit jättespännande om det inte vore för Svartån som dundrar fram längst slottet med sina bulliga torn, månghundraårig trähusbebyggelse i faluröd, pråliga jugendhus och strama funkiskåkar. Det är missmatch men med absolut gehör. Allt hålls ihop av detta magnifika slott. Mark Isitt I centrum finns också Medborgarhuset ett utflyktsmål för arkitekturälskare, ritat av Erik och Tore Ahlsén. Fyra våningar som staplats snett där varje våning har sin egen fasad. Men värst medborgarvänligt är det då inte utan nästan omöjligt att komma in i. Inte långt ifrån ligger bröderna Ahlséns andra skapelse Krämaren, med både bostäder och shopping. En koloss stor som ett kvarter - med två bostadshus på 13 våningar i armégrönt. Krämaren ett stort långfinger till resten av stan eller rättare sagt två långfingrar, säger Mark Isitt. Men utanför centrum finns det områden som inte riktigt passar in i Örebros identitet som mönsterstad. Vivalla och Baronbackarna två områden där arkitekturen inte nått ända fram. När Mark Isitt vandrar runt i Baronbackarna ser han flerbostadshus med tre till fyra våningar och ödsliga gräsmattor separerade av ödsliga parkeringsplatser. Byggda enligt en slags löpande band-arkitektur. Herrejösses vilken monotoni här är alltså. Det är inte fult, det är gediget byggda hus, men här är bara så oändligt trist. Mark Isitt Hör hela Stadsinspektionen från Örebro i ljudklippet Stadsinspektionen [e-mail]