Ett nytt svar på Bergmans fråga: Varifrån kommer musiken?

9:40
 
Dela
 

Manage episode 283186999 series 2139802
Av OBS and Sveriges Radio upptäckt av Player FM och Player FMs grupp - upphovsrättigheterna ägs av publiceraren, inte Player FM. Ljudet streamas direkt från deras servrar. Tryck på Prenumerera knappen för att hålla koll på uppdateringar i Player FM, eller klistra in flödets webbadress i andra podcast appar.
I Sommar i P1 2004 så frågade Ingmar Bergman lyssnarna varifrån musiken kommer. Läkaren och evolutionsbiologen Matz Larsson har söker efter svaret i hav och på land.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä börjar i livmodern. Hjärnan formas av tidiga sinnesintryck. Nyfödda minns till exempel doften av sitt fostervatten. Det mamman ätit påverkar spädbarnets smakpreferenser. Mammans röst avlyssnas och gör liknande avtryck. När Ingmar Bergman ställt sin fråga strömmade svaren från lyssnarna in. Några lästes också upp i radio. Barnläkaren Stellan Håkansson gav uttryck för det som många tror, att det är ljuden från urmoderns hjärtslag och andetag som är musikens ursprung. Moderns hjärtslag hörs ungefär 27 miljoner gånger under en graviditet, så det är en tilltalande hypotes, men den har brister. Vår närmaste släkting schimpansen är totalt omusikalisk trots ett hjärta som låter precis som vårt. Något som däremot skiljer oss från aporna är vår tvåbenta gångstil. Schimpansen kan gå på två ben men gör det väldigt sällan. De rör sig på andra vis. Deras knog-gång och trädklättring skapar svagare, ojämna rytmer. Hjärtljud stimulerar ett enda sinne hörseln. Men när mamman går stimuleras inte bara fostrets hörsel utan även balans, känsel och ledsinne det som läser av ledens läge. Böj och sträck, böj och sträck, gung, gung, allt synkroniserat med mammans steg! Med andra ord: När vi låg i magen fick vi alla en rejäl grundkurs i dans. Rytmen var kring 120 slag per minut, människans normala gångtakt. Samma takt är vanlig i pop, jazz, folkmusik, klassisk, ja all musik. Hjärtat slår cirka 70 gånger per minut långsammare än nästan all musik. Frågan om musikens uppkomst gäckade även Darwin, som hade svårt att se dess evolutionära nytta. Han syftade förstås bara på den allra, allra första musiken. Franz Liszt förförde kvinnor, Beethoven fick floriner, Stickan Andersson och ABBA blev ordentligt rika. Men hur uppstod musik, innan det fanns instrument, noter, konsertlokaler? Den allra första musiken. Visst, musik stimulerar dopaminutsöndring, gör oss nöjda, men ren och skär njutning skapar inte evolutionära fördelar. Vi behöver en hypotes för hur rytmkänsla tog plats och kunde bevaras i vårt DNA. Låt oss blicka ner i havet. (Det var där grunden till vår hjärna anlades.) Vi härstammar från fiskar och i fiskstim synkar individerna, deltar liksom i en ändlös dans. Simma fel och du blir uppäten. Lurar dansen rovfiskens öga? Förmodligen, men rovfisken har ett ännu viktigare sinnesorgan sidolinjen! En ensam mört skapar vattenrörelser, akustiska signaler när den simmar. Den hamnar som mitt i en darttavla - för gäddan. Gäddan känner mörtens rörelser med sin sidolinje hugger. En klokare mört simmar in i ett stim synkade rörelser, många individers signaler överlappar. Komplicerat för gäddan. Mörten gömmer sig i kollektivet. Fiskar som synkade överlevde, de klumpiga blev hajmat. I vattnet lönade det sig att vara synkroniserad. Några ryggradsdjur, tog sig upp på land. Synk-förmåga fanns kvar i DNA men mattades av, eller försvann hos arter där synkroni inte gav ökad överlevnad. På samma vis som ögonfärg, kroppslängd lagras i DNA, kan ett beteende som rytmkänsla, förmågan att synka, lagras i generna. Vår grupp, primaterna etablerade sig i trädkronorna. Prasslande löv, knakande grenar gjorde det svårt och onödigt att synka med grannens rörelser. Rytmkänsla fyllde ingen större funktion, tynade bort, men kunde kanske väckas till liv? Genom evolutionen utvecklades olika primater. Vår närmaste släkting schimpansen gick på fyra ben, eller bland prasslande löv, oregelbundna grenar. Sånt skapar inga förutsägbara ljud. Men våra föregångare blev tvåbenta. Vår tvåbenta gång ger rytmiska förutsägbara rörelseljud. Forskning visar att på plan mark brukar människan gå i förutsägbar, jämn takt, nästan likt en metronom. Ett promenerande par av samma längd har en stor tendens att hamna i takt, att synka stegen. En gängse förklaring är att beteendet skapar samhörighetskänsla. Mindre omtalat är att synkade steg faktiskt ger akustiska fördelar. I farlig terräng kan det vara nog så viktigt. Människor samordnar sina steg omedvetet på något vis känns det bra. Dopaminutsöndring i hjärnans belöningssystem kan vara nyckeln. Men ren och skär njutning räcker inte. Ökad överlevnad måste till. Och synkroniserade steg skapar ju korta intervall av tystnad mellan stegen. Bara bråkdelar av en sekund men det kan räcka för att upptäcka en fiende eller en sabeltandad tiger. Dessutom, om fotstegen är likartade lyckas vår hjärna gruppera ihop dem, särskilja dem från andra ljud. Ett par som går i takt lyssnar bättre. Uthålligt lyssnande och rytmisk gång kunde öka chansen att överleva. Under årmiljoner kan evolutionen på detta sätt ha selekterat fram rytmiska individer - sådana egenskaper som synkroniserade rörelser, nyfikna öron och rytmkänsla har fått en allt starkare ställning i vårt DNA. Om synkade rörelseljud (fotsteg) kan skapa dopaminfrisättning blir en tänkbar effekt: synkade rörelseljud kan alstra välbehag även i säker omgivning. I så fall var vår hjärna som klippt och skuren för musik när tidig sådan - så kallad protomusik första gången kittlade våra sinnen. Hur gick det till? Låt mig gissa! Jag anar en grupp runt en lägereld, hör fötter som stampar, händer som klappar, taktfasta tjut, någon dunkar på en trädstam. Det sker i takt och dopaminet flödar. Steget till dans och musik var kanske kort? Säger bara gånglåt, marsch, allegro, foxtrot och step. Musiken gav sammanhållning, lust och glädje, blev en omistlig del av vår kultur. End of story? Nej, en essä om fötter och musik kräver nog en fot-not eller två. Fotnot 1: Vem var den främsta musikern? Bach, Mozart, Beethoven? Listan kan diskuteras men inte blir det många nutida musiker. Varför? Förr fanns varken tåg, spårvagn, bil, buss eller cykel. Nästan alla, även gravida fick ta apostlahästarna. Johan Sebastian, Amadeus och Ludvig fick därmed en rejäl grundkurs. Fotnot 2: Rullar Bergman runt i sin grav på Fårö om han hör detta? Beethovens femma från fiskstim och fotsteg! Eller kan eko av förfäders fötter ge musiken nya dimensioner? Matz Larsson, läkare och evolutionsbiolog Referenser Populärvetenskapliga artiklar med anknytning till essän https://www.thenakedscientists.com/articles/science-features/music-my-ears-how-language-evolved https://www.thenakedscientists.com/articles/science-features/why-do-birds-flock-and-fish-shoal Vetenskapliga artiklar Larsson M, Richter J, Ravignani A. Bipedal Steps in the Development of Rhythmic Behavior in Humans. Music & Science. January 2019. doi:10.1177/2059204319892617 Larsson, M. (2014). Self-generated sounds of locomotion and ventilation and the evolution of human rhythmic abilities. Animal Cognition, 17, 114. doi:10.1007/s10071-013-0678-z Larsson, M. (2009). Possible functions of the octavolateralis system in fish schooling. Fish and Fisheries, 10, 344355. Larsson, M. (2012b). Why do fish school? Current Zoology, 58, 116128. Larsson, M. (2012a). Incidental sounds of locomotion in animal cognition. Animal Cognition, 15, 113. doi:10.1007/s10071- 011-0433-2 Larsson, M., & Abbott, B. W. (2018). Is the capacity for vocal learning in vertebrates rooted in fish schooling behavior? Evolutionary Biology, 45, 359373. doi:10.1007/s11692-018-9457-8 Larsson, M., Ekstrom, S. R., & Ranjbar, P. (2015). Effects of sounds of locomotion on speech perception. Noise Health, 17, 227232. doi:10.4103/1463-1741.160711 Meehan A., Abbot B, Larsson M, Movement is the Song of the Body: Reflections on the Evolution of Rhythm and Music and its Possible Significance for the Treatment of Parkinsons Disease, Evolutionary Studies in Imaginative Culture DOI: 10.26613/esic/1.2.49

2111 episoder