"Porgy och Bess" - en underbar opera med komplikationer

9:46
 
Dela
 

Manage episode 288978591 series 2140008
Av Klassikern and Sveriges Radio upptäckt av Player FM och Player FMs grupp - upphovsrättigheterna ägs av publiceraren, inte Player FM. Ljudet streamas direkt från deras servrar. Tryck på Prenumerera knappen för att hålla koll på uppdateringar i Player FM, eller klistra in flödets webbadress i andra podcast appar.
En succé men en omdiskuterad sådan. Per Feltzin berättar om premiären 1935, om berättelsen och om debatterna efteråt. Vi hör bland annat Summertime, It ain't necessarily so och I got plenty o'nuttin.
Broadwaypremiären var 10:e oktober 1935 och dit kom Hollywoodstjärnor som Kathrine Hepburn, Leslie Howard och Joan Crawford - och operastjärnor som Kirsten Flagstad. Drygt tio år tidigare hade Gershwin skapat sensation med orkesterstycket Rhapsody in Blue - också det en klassiker... Efter premiären var det galafest och Gershwin själv satt vid pianot och spelade den, redan då och där, mycket uppskattade musiken. Ändå - dagen efter började diskussionerna. Men mer om det senare. Gershwin skrev om sin samtid, 30-talets USA, och operan utspelar sig i Charleston, South Carolina. Slaveriet är i färskt minne, bomullsplantagerna drivs inåt landet och hamnen är full av fartyg. Det är långt söderut vid den amerikanska östkusten där fukt, stormar och högvatten ofta drabbar invånarna. På Catfish row finns Bess, den vackra Bess som har problem med både män och kokain. Här finns hennes fästman Crown, en hetlevrad spelare och fixare av det mesta. Här finns Sporting Life - han handlar med både smuggelsprit och kokain. Och - här finns den handikappade tiggaren Porgy. Han är lam i båda benen och tar sig runt med hjälp av en liten vagn... och sjunger. Operan tar sin början i trädgården på Catfish row. Bess pojkvän Crown spelar tärning med Robbins i kvarteret, men efter ett gräl mördar Crown sin motspelare och flyr. Kvar blir Bess, men ingen vill hjälpa henne. Ingen utom Porgy. De blir ett par och för ett ögonblick verkar det som att de två ska bli lyckliga. Men Crown kommer tillbaka - och Sporting Life lockar fortfarande med sitt kokain. Porgy gör allt för att hindra Crown från att förstöra Bess liv till sist tar han till kniven, Crown dör och Porgy grips av polisen. När han sedan släpps efter några dagar, vågar ingen först säga var Bess är. När Porgy till sist förstår att hon följt med kokainhandlaren Sporting Life till New York, 160 mil därifrån, släpper han allt och sätter sig i sin lilla vagn för att långsamt ta sig dit. Varför välja just den här inspelningen? Det finns snyggare, mera välsjungna och välspelade men den här har mycket mer dramatik. Det är en live-upptagning hämtad från en uppsättning som är en av de mest framgångsrika scenproduktioner någonsin. Mellan 1952 och 1956 var den på turné i USA, Europa, Sydamerika och Afrika. Dirigenten på det här livealbumet är Alexander Smallens som gjorde New Yorkpremiären 1935. På inspelningen finns bland andra operasångaren Leontyne Price som Bess och jazzsångaren Cab Calloway som Sporting Life. Porgy och Bess är en succé men en med komplikationer. På 30-talet diskuterade man om det verkligen var en opera - med så mycket jazz och en berättelse om de fattigaste människorna. De trasiga. I en opera? Gershwin själv menade att det inte fanns någon annan musik som var mer amerikansk än jazz. All annan musik härstammar från andra länder och kulturer men jazzen är amerikansk. Perfekt för att skildra just den här historien. Operan baseras på Dubose Haywards roman "Porgy" som kom 1925, men också på den mycket framgångsrika pjäs som hans hustru Dorothy Hayward skrev två år senare. Paret bodde i Charleston, så båda deras berättelser bygger delvis på egna iakttagelser. Porgy är till exempel inspirerad av den handikappade Samuel Smalls som också tog sig fram på en liten kärra. Redan på 20-talet fick George Gerswhin romanen Porgy i sin hand och slukade den - klockan fyra på morgonen var han klar och sa efteråt att han var tvärsäker på att det här var den berättelse han hade letat efter. Han ville sammanfoga det folkliga Amerika till något som var inte var teater, inte musikal - utan en genomkomponerad opera. En "folk opera" som han kallade den. Och Heyward själv föreslog - ska du inte kalla den för något mera än Porgy, något mer operaaktigt. Det finns ju operorna Pelleas och Melisande, Samson och Delilah och Tristan och Isolde - - därav Porgy och Bess. Men, det var inte bara jazzen i "Porgy och Bess" som fick kritik, utan det blev också en diskussion om vem som har rätten att beskriva ett visst samhälle, att skriva om en grupp människor som man inte själv tillhör. Kunde verkligen judiska immigranter som tonsättaren George Gershwin och den textförfattande brodern Ira och ett vitt par från Södern gestalta svarta fattiga fiskare? Då var det vanligt med blackface - svartmålade ansikten på vita skådespelare. För att undvika det skrev Gershwin in att endast svarta sångare fick spela. Men det har också tagits för ett utpekande av de svarta. Det underströk att berättelsen var ett öde enbart för afro-amerikaner. Som inte ens kunde tala ordentlig engelska. Porgy och Bess blev operan om svarta - i stället för bara en opera om svarta. Valet av jazz som musikalisk grund till operan, menade flera, pekade också ut de negativa sidorna av en svart identitet. Gav de svarta en lågstatusstämpel. Gershwin fick kritik för att han hade skrivit en massa sånger i en opera... Självklart, sa han. Den berättelse jag ville skriva, skulle ha allvar och humor i sig och vara underhållande. Precis som Verdis operor - och Carmen. Den diskussion som fördes då är i allra högsta grad aktuell på många sätt. Gershwin själv avled två år efter urpremiären när man opererade en hjärntumör han hade fått. Men musiken - den spelades, precis som den spelas än idag.

466 episoder