Forum För Levande Historia offentlig
[search 0]
Mer

Download the App!

show episodes
 
Ö
Överlevarna

1
Överlevarna

Överlevarna - röster från Förintelsen

Unsubscribe
Unsubscribe
En gång i månaden+
 
Den 27 januari 2020, på Förintelsens minnesdag, utkom Överlevarna - röster från Förintelsen i bokform (Ordfront). Beställ bokenl här: https://www.adlibris.com/se/bok/overlevarna-9789177750529 Nästa år, 2021, blir podden en utställning hos Forum för Levande Historia. I Överlevarna får du träffa dom som överlevt Förintelsen. Podcasten görs av Bernt Hermele, journalist och författare och Cato Lein, fotograf. Tillsammans med Överlevarnas berättelser hittar du nu vår nya podd, Överlevarna - Andra ...
 
Loading …
show series
 
- Jag var ute på Glämsta när pappa körde ihjäl sig. Brorsan och jag stannade perioden ut. Jag var nio år. När vi kom tillbaka till stan, tåget rullade in på Östra Station, så stod mamma där i svarta kläder. De fick hon ta av sig. Det kändes inte bra, säger Jonny Seidel.Foto: Cato LeinAv Överlevarna - röster från Förintelsen
 
- Jag tror man övertolkar föräldrarnas genomgångna krigserfarenheter. Det är många människor som har det svårt och lämnar efter sig ett trasigt liv till sina barn. Jag vet inte hur mycket som beror på att mina föräldrar var i koncentrationsläger eller att andras föräldrar var alkoholister, säger Richard Harlid.Foto: Cato Lein…
 
- Först när jag är i de tidiga tonåren får jag veta att Wanda inte är min riktiga mormor. Vi sitter i baksätet i en bil, mina två systrar och jag. Vi är på väg till mormor. Då vänder sig mamma om i bilen och säger lite argt till oss: ”Det är inte eran mormor!”- Hur reagerade du?- Det kom som en chock. Jag och mina systrar bestämde att vi aldrig någ…
 
- He was yelling at my mother. I don´t know why. He was a frustrated fucking asshole.- You´re father?- Yeah. So for the first time I confronted him, I was 15. I told him to never speak to her like that. again And he saw that I could kill him, says Stephen Rapport.Photo: Cato LeinAv Överlevarna - röster från Förintelsen
 
# 82 – Andra generationen- Min mamma berättade att de hamnade hos Joint, en judisk hjälporganisation och där registrerades de och kunde duscha med varmvatten för första gången på flera månader. De fick nya kläder. När hon duschat klart och skulle gå och klä om sig gick hon i en lång korridor. Hon såg en kvinna närma sig i korridoren. Kvinnan var so…
 
- När du som barn märker att farsan blir deppig och tillbakadragen och tystnar, vad gör du då?- Vad ska jag göra åt det som barn? Min strategi blir tyvärr att också vara tyst, att ha koll på honom. Jag blir väldigt uppmärksam och fokuserar på ”vad är det som händer nu”. Jag trängde undan mig själv och mina egna behov. Strålkastaren hamnar väldigt m…
 
- Mammas första barn dog i förlossningen, det var en flicka. Hon fick ingen grav. Det är lite märkligt, säger Fred Kudrén.- Min pappa hade en bror som dog vid två års ålder år 1900. Han har en grav på Norra begravningsplatsen. Jag och vår äldsta son har grävt fram den graven, bokstavligt talat. Vi hittade ett gravnummer och ett avbrott i numreringa…
 
- Jag räknar mig inte som andra generationens överlevare. Jag är barn till överlevare, säger Andrej Litwin.- Du kallar inte dig själv för andra generationen?- Nej, egentligen inte. Det är ingenting som jag råkat ut för. Jag har råkat ut för kommunismens ”välsignelser”.Foto: Cato LeinFoto: Cato LeinAv Överlevarna - röster från Förintelsen
 
- Jag vill säga någonting som kanske är lite privat, men jag säger det ändå för det var en stor sak. Min mamma var väldigt orolig. Jag blev sjuk 1988, 35 år gammal, då blev mamma extra orolig för mig. Om jag inte svarade glatt när hon ringde blev det katastrof. Då kunde hon ringa många gånger och fråga ”hur känner du nu”? Jag hade tillräckligt med …
 
- Min mamma var en väldigt nervös människa. Hennes pappa hade blivit mördad i Shoan. Hon svalt och överlevde på potatisskal. När jag växte upp kunde jag inte äta hemma, för mamma var så nervös hela tiden. Hon gav mig smörgåsar att ta med till skolan, men jag slängde de i soporna. Jag kunde inte äta för jag var så nervös, säger Shoshana Löwy Milawsk…
 
- När jag var 14 år fick jag inte vara kvar i skolan. Jag skulle formas till att bli en hustru. Då fattar jag ett beslut: jag kan inte vara kvar i det romska livet. Under två år bodde jag på 22 olika fosterhem, ett kollektiv för flickor och på barnpsyk. I två år var det jätterörigt, säger Jeanette Olsson.Foto: Cato Lein…
 
- Mamma hade förväntningar på mig att jag skulle bli akademiker.- Levde du upp till mammas förväntningar?- Nej, jag ville bli sjuksköterska, men det avrådde mamma ifrån. Det var inte tillräckligt fint. - Du blev undersköterska. Vad tyckte mamma om det?- Mamma tyckte väl inte riktigt att jag dög. Det kunde jag känna. Min bror blev akademiker.Foto: C…
 
- Mamma hade med sig sin moster i koncentrationslägret, som tog hand om henne. Hon sa hela tiden till mamma:”Du förstår väl att jag kan inte komma hem och så är inte du med. Jag tar hand om dig." - Det sista hon gjorde var att hon gav morsan sina skor, sen dog hon, säger Peter Levin.(Tystnad)- Tungt.- Ja, jävligt tungt.Foto: Cato Lein…
 
- Mamma hade nästan ingen kvar. Ibland sa hon på jiddisch: Varför tog du mina syskon? Varför tog du inte mig med? Det kan också ha varit ett sätt att såra den man är ledsen på just i ögonblicket, säger Anita Tesler.- Vem kan det ha varit?- Det kan ha varit jag. Jag vet att jag stod i hallen en gång när hon sa det.- Hur gammal är du då?- Fjorton, fe…
 
- 1956 kom ett brev. Det visade sig att min mamma hade en syster som överlevt, som hon inte visste om. Det var en fantastisk upplevelse, säger Bella Zylbering.- Hur kommer det sig att du blir så berörd när du berättar om det här brevet?- Det var den här absoluta ensamheten som vi kände i familjen, den löstes upp när vi fick kontakt med mammas syste…
 
- När min storasyster sa emot vår mamma reagerade mamma med att elda upp sig och till slut slå min syster. Jag sprang och gömde mig bakom en dörr och satte mig på golvet. Jag ville inte synas. Jag försökte ändå få ögonkontakt med min syster för att hon skulle lugna ner sig och sluta. Hon var ju den smarta av de två.Hur länge pågick ett sådant här b…
 
- Jag blev lite tuff som pappa. Jag var också rädd för svaghet. Jag ville inte bli som mamma. Mamma fick ofta ont i halsen när hon skulle framträda och sjunga. Jag fick också sådana problem när jag skulle framträda. Jag hade mycket prestationsångest och nervositet, något som jag ärvde efter mamma, säger Marianne Prager.…
 
- Ibland hade mamma hemska drömmar. Men jag frågade aldrig vad hon hade drömt. Jag ville inte veta det, säger Susanne Levin.- Blev du inte nyfiken på hennes drömmar?- Nej, du är inte klok. Varför skulle jag ha blivit det? Då har du inte förstått. Nu ska jag förklara för dig, att jag ville inte ha med henne att göra, jag ville inte vara som min mamm…
 
Hade er pappa några trauman när ni växte upp?- Ja, han var känslokall, alltid kontrollerad. Jag har inte sett honom gråta mer än en gång. Han var egentligen inte närvarande. Han levde sitt eget liv. säger Robert Weintraub, född 1952.- Till skillnad från Robert har jag har haft en väldigt trygg barndom, med en närvarande pappa. Som enda barn har all…
 
- Min mamma blev jättedålig och hamnade på Södersjukhuset. När jag besökte henne sista gången var hon mer död än levande. Då blev jag rädd. Min pappa menade inget illa med att ta med mig till sjukhuset, men det var fel. Det tog flera år innan jag vågade närma mig ett sjukhus igen, säger Ben Auerbach.Foto. Cato Lein…
 
- Pappa förträngde väldigt mycket. Han tyckte inte att han behövde berätta de hemskaste sakerna för att vi barn skulle förstå. Det tycker jag var. bra. Det är egentligen bara en fråga som tär i mig. Pappa berättade att han kom hit med en transport från ett sjukläger i Auschwitz 1947. Men jag vet inte med vilken transport och vilka de andra 19 var. …
 
#55- Det fanns en liten judisk koloni i Varberg som träffades och gärna pratade om vad som hänt under kriget. Jag brukade sitta under bordet och lyssna. Det var hemskt. Det fanns en period när jag inte vågade sova i det mörka rummet, absolut inte med stängd dörr. Risken fanns att tyskarna skulle storma in, säger Robert Bengtsson-Lindeberg.Foto: Cat…
 
- Jag är född 1946. Vi bodde i Szczecin i Polen. När jag började i första klass visste jag inte vem som var jude eller inte var jude. Jag hörde om olyckor, dödsfall, någon blev skjuten. Det var alltid många rykten i omlopp. Någon hade tagit kroppen och gjorde tvål av den. Det var hemska berättelser och jag vart rädd, säger Sigmund Waserbrot.…
 
- Det händer någonting avgörande när jag är åtta år. Min mamma dör plötsligt. Hon hade dåligt hjärta. Jag är på bio då jag möts av en god vän till min far. Jag tas raka vägen till min moster Rosa i Surahammar där jag får bo i två månader. Jag får inte reda på någonting. Min syster får bo hos en annan moster. Jag hör rykten från ungarna på gården at…
 
- Jag minns att min far började berätta hemska historier när jag och min tvillingbror var sju år. En berättelse handlade om män som kläddes av nakna. De fick gå in i en gård med taggtråd. Sen släppte vakterna in Dobbermans som fick härja fritt tills männen var döda. Jag fick mardrömmar av den berättelsen. Mamma fick säga till honom att inte vara så…
 
#50- Mamma berättade aldrig vad hon varit med om i kriget. När jag 13-14 år såg vi en film i skolan om andra världskriget. Plötsligt tyckte jag att jag såg mamma i filmen. Jag tuppade av inne i klassrummet av chocken och vaknade först upp ute i korridoren. Det blev en öppnare på något sätt, säger Suzanne Wikner.Foto: Cato LeinInspelat den 12 august…
 
- Jag flyttade hemifrån först när jag fyllt 30 år. Jag var överbeskyddad. Samtidigt var jag föräldrarnas enda trygghet. En gång fick jag ett jobberbjudande att åka till USA, men jag kunde inte tänka mig att lämna mina föräldrar, säger Alex Rojal.Foto: Cato LeinInspelat den 11 augusti 2021.Av Överlevarna - röster från Förintelsen
 
- Det var väldigt tidigt inpräntat i mig att jag skulle ta hand om min ett och ett halvt år yngre lillebror. Jag skulle vara den kloka och förståndiga. Om Anders hittade på något hyss så var det mitt fel för att jag inte hade sett till honom ordentligt. Jag kände mig som barn bara fram till fem, sex år. Sen blev jag vuxen. Det har tyvärr gjort att …
 
Paul Holtz:- Efter ett par år i Sverige emigrerade min moster och hennes man till Australien. Det tog min mamma väldigt hårt. De hade varit igenom Auschwitz tillsammans. Det blev en slitsam separation.När min mamma fyllde 90 år, kom en av mina kusiner på besök från Australien. Han hade med sig en fråga till mamma som hade plågat honom hela hans liv…
 
#46- Mina föräldrar skiljer sig när jag är fem år. Efter det träffar jag min far bara en handfull gånger, bland annat när jag är 13 år och blir bar mitzva. Han tillhöll mig väldigt på skarpen att när jag var klar med läsningen skulle jag gå fram och tacka alla gabaim (medhjälpare i gudstjänsten). Men det glömde jag. Han var så arg på mig. Det var e…
 
- Jag har väldigt fina minnen från när jag är tre, fyra, fem år. När mina föräldrar och deras vänner träffas är det rökigt så in i bänken, det är en högljudd konversation på jiddisch, alla har rätt starka röster och de försöker överrösta varann och jag ligger under bordet och är med, utan att vara med. Ibland somnar jag. Stämningen är underbar, säg…
 
- Jag har kommit rätt lindrigt undan. Jag tycker man fokuserar för mycket på de negativa effekterna i stället för de styrkor man har fått av sina föräldrar. Från min mamma fick jag till exempel ett socialt patos, säger Ernst Salamon.Foto: Cato Lein.Podden Överlevarna - andra generationen.Av Överlevarna - röster från Förintelsen
 
- Så fort mina föräldrar och deras vänner träffades snackade de bara om kriget och Auschwitz. Och där satt jag och hörde allt; folk som hängdes och blev skjutna, släktingar som fördes bort. Jag reagerade med att kissa på mig, långt upp i åldrarna. Som vuxen kan jag tycka det var förskräckligt att de höll på så där, säger Bodil Ekström.Foto: Cato Le…
 
- Jag blev misshandlad dagligen till sjunde klass. En dag när jag passerade en annan skola är det en tjej som ropar:”Ta den där zigenarungen!”4-5 killar hoppar på mig och misshandlar mig. Då slår på mig ganska ordentligt. Jag kommer hem blåslagen.Då säger pappa: ”Du går ut och väntar vid skolan. Kom inte hem förrän du slagit allihopa.”Foto: Cato Le…
 
Loading …

Snabbguide

Upphovsrätt 2022 | Sitemap | Integritetspolicy | Användarvillkor
Google login Twitter login Classic login